Boxning kan mycket väl vara världens äldsta sport. I sin enklaste form är det slagsmål, och sedan mänsklighetens början har det funnits konflikter. Det är minst lika gammalt som 688 f.Kr. då det inkluderades i de antika olympiska spelen, även om mer reglerade och kodifierade versioner av boxning härstammar från omkring 1500-talet. Inristningar från 3000-talet f.Kr. visar dock människor som slåss med knytnävar inför publik, så man kan tryggt säga att pugilismens konst är uråldrig.
Mer moderna regler inkluderar Broughtons regler från 1743, London Prize Ring-reglerna (1838) och de mer kända Marquess of Queensbury-reglerna från 1867. På sitt bästa är boxning graciöst, elegant och explosivt, och ett magnifikt exempel på människokroppens förmåga. Få skådespel kan jämföras med synen av två toppboxare som möts i ringen.
Spelets Mål
Det brutala målet med boxning kan sägas vara att orsaka en hjärnskakning på din motståndare; ett mindre barbariskt sätt att se på det kan vara att slå och inte bli slagen, beroende på hur man ser det.
Spelare och Utrustning
Den exakta specifikationen för viss utrustning varierar beroende på sanktionsorganet, men ringen (ironiskt nog oftast fyrkantig) är vanligtvis cirka 16-25 fot (4,9-7,6 meter) på varje sida. Hörnstolparna är 5 fot över ringens nivå, och ringen är vanligtvis upphöjd på en plattform, cirka tre eller fyra fot över marken.
Boxare bär handskar, och även om det har funnits en lång historia av barhandsboxning, går handskydd tillbaka till antikens Grekland. Moderna handskar är vanligtvis 12 oz, 14 oz eller 16 oz och är designade för att skydda både handen och motståndaren. Dock finns argument för att de faktiskt ökar hjärnskador genom att möjliggöra fler skadliga slag.
Boxare delas upp efter vikt med olika viktnamn och kategorier beroende på de styrande organen. Boxare möter endast motståndare med liknande vikt eftersom fysisk storlek är så avgörande i tävlingen.
Poängräkning
På professionell nivå bedöms matcher av tre ringside-domare, som använder en subjektiv metod baserad på vilken boxare de ansåg vann varje enskild rond. Om matchen inte avgörs genom knockout, avhopp eller diskvalificering används domarnas poängkort. Om alla tre domare är överens är beslutet enhälligt, medan om två anser att en boxare vann är det ett delat beslut. Om två domare markerar matchen oavgjord, eller om en gör det och de andra två är oense, klassas matchen som oavgjord.
Det är dock vanligare, särskilt i tyngre viktklasser, att en match stoppas innan de 12 ronderna är över. En boxare är utslagen om de slås ner och inte kan resa sig inom 10 sekunder, medan domaren kan diskvalificera en boxare för vissa regelbrott. En annan vinstmetod är teknisk knockout (TKO). Om en boxare inte vill eller anses oförmögen att fortsätta, antingen av domaren eller sitt hörn eller medicinska team, förklaras det som en TKO. Detta kan också ske om en boxare blir nedslagen ett definierat antal gånger under en rond (vanligtvis tre).
Vinna spelet
Vinnaren avgörs antingen genom domarnas poäng om matchen går hela vägen eller genom knockout, teknisk knockout eller diskvalificering, som nämnt ovan.
I amatörmatcher används andra metoder, till exempel kan domaren helt enkelt bestämma eller ringside-domare använda elektronisk poängräkning för att räkna antalet slag som landat.
Boxning Regler
- I professionell boxning hålls matcher över 12 treminutersronder med en minuts vila mellan ronderna.
- Den enda tillåtna attackmetoden är slag med knuten näve, och det är inte tillåtet att slå under bältet, i njurarna eller på baksidan av motståndarens huvud eller nacke.
- Du får inte använda repen för hävstång.
- Du får inte slå en motståndare när de är nere.
- En boxare som träffas av ett lågt slag kan ta fem minuter för att återhämta sig.
- Om en oavsiktlig foul (som en kollision av huvuden) avslutar matchen innan fyra ronder är genomförda blir det ”ingen match”, från och med femte ronden går beslutet till domarnas poängkort och blir antingen ett tekniskt beslut för någon av boxarna eller ett tekniskt oavgjort.
