Julafton är en av årets mest efterlängtade dagar, fylld av traditioner, gemenskap och magi. Den infaller alltid den 24 december och markerar början på julfirandet i Sverige och flera andra länder. Det är dagen då familjer samlas, julbordet dukas fram och julklapparna delas ut. Men det finns också en spännande historia bakom varför vi firar just denna dag, varför vissa länder istället firar på juldagen och varför julafton för många uppfattas som en röd dag.
Hur många dagar till julafton?
0%
När december närmar sig växer förväntan och nedräkningen börjar. Barn, och många vuxna, undrar ofta hur många dagar det är kvar till julafton. Adventskalendrar, julmarknader och doften av pepparkakor gör väntan till en del av upplevelsen. I Sverige har vi en stark tradition av att räkna ner till den 24 december, medan länder som USA, Storbritannien och Irland främst firar den 25 december.
Det beror på olika kyrkliga traditioner. I västkyrkan, som Sverige tillhör, markerar kvällen den 24 december starten på juldagen eftersom det kyrkliga dygnet börjar vid solnedgången. Därför ser vi julafton som huvuddagen, medan andra länder väljer att fira juldagen som den största högtiden. Det här gör nedräkningen ännu mer speciell i Sverige, där den 24:e är lika självklar som tomten och julklapparna.
Är julafton en röd dag eller inte?
Många undrar om julafton räknas som en röd dag i kalendern. Tekniskt sett är det inte en officiell helgdag i Sverige, men i praktiken fungerar den som en. De flesta arbetsplatser håller stängt och skolor är lediga, men det finns undantag för samhällsviktiga funktioner som vård, kollektivtrafik och viss serviceverksamhet. Den 25 december, juldagen, är däremot en officiell helgdag.
Det här kan vara viktigt att känna till om du planerar resor, handlar inför julen eller jobbar i en bransch där helgdagar påverkar schemat. I många familjer märks ingen skillnad, men om du tittar i almanackan är det egentligen juldagen som är den egentliga röda dagen.
Traditioner som gör julafton speciell
Svenska jultraditioner är fyllda av både gamla och nya inslag. Vissa har funnits i hundratals år medan andra är mer moderna. En av de mest unika traditionerna är att julafton i Sverige kallas för dopparedagen, vilket syftar på den gamla seden att doppa bröd i spadet från julskinkan.
Här är några traditioner som förknippas med den 24 december:
- Julbordet med klassiker som köttbullar, sill, Janssons frestelse och risgrynsgröt
- Julklapparna som delas ut på kvällen, ofta med hjälp av tomten
- Kalle Anka klockan 15.00, en tradition som funnits sedan 1960
- Dopp i grytan, en unik svensk sed
- Julbocken, en gammal symbol som i vissa delar av landet levt kvar som ett alternativ till tomten
Många familjer skapar också egna traditioner, som att titta på julfilmer, spela sällskapsspel eller baka tillsammans. Det är en dag som blandar historiska ritualer med personliga minnen.
Julens magi och gammal folktro
I äldre nordisk folktro ansågs julafton vara en kväll då gränsen mellan den vanliga världen och det övernaturliga var tunn. Många trodde att djur kunde tala under julnatten, att gårdstomten måste få en skål med risgrynsgröt och att de dödas själar återvände hem för att besöka sina familjer. Att inte ställa fram mat till tomten eller de döda ansågs bringa otur.
Tomten och julgröten
Enligt traditionen skulle gårdstomten få en klick smör i gröten för att hålla sig vänlig. Fick han inte det, kunde han ställa till med problem på gården under året som följde.
Djuren som talade
Det fanns också en föreställning om att djuren i stallet kunde tala vid midnatt på julafton. Det ansågs lyckosamt att visa respekt för dem och se till att de fick extra mat.
Julnattens vidskepelser
Julnatten ansågs magisk. Man trodde att det gick att se sin framtida partner genom olika ritualer, till exempel genom att titta i speglar eller i en vattenkälla. I vissa delar av Sverige satte man även fram öl till änglarna – en tradition som kallades änglaöl.
Skillnader i firande mellan länder
I Sverige är julafton den stora högtiden, men det ser annorlunda ut i andra delar av världen. I Italien, Storbritannien, Irland och USA ligger fokus istället på juldagen. Där öppnas julklapparna på morgonen den 25 december och den stora julmiddagen äts samma dag.
I östkyrkan, som följer den julianska kalendern, infaller julafton den 5 eller 6 januari. Det gör att länder som Ryssland, Georgien och delar av Serbien firar julen senare än Sverige. Trots skillnaderna i datum och traditioner finns en gemensam kärna – gemenskap, mat, musik och glädje.
Kyrkans syn på julafton
Ur kyrklig synvinkel markerar julafton starten på juldagen, eftersom det kyrkliga dygnet börjar vid solnedgången. Därför räknas aftonen och julnatten som en del av samma helgdag. Detta sätt att räkna dygnet går tillbaka till den judiska kalendern, där dagen anses börja på kvällen. Även om få tänker på det idag, är traditionen fortfarande djupt rotad i hur vi firar.
Julnatten, som följer direkt på julafton, är också viktig inom kyrkan. På många platser hålls midnattsmässor, och i Peterskyrkan i Vatikanen leder påven en högtidlig ceremoni som direktsänds över hela världen.
Julafton i det moderna Sverige
I dagens Sverige är julafton för många lika mycket en kulturell högtid som en religiös. Traditionella inslag blandas med nya sätt att fira. För vissa handlar det om kyrkobesök och stillhet, för andra om fest, god mat och paket. Tekniken har också förändrat högtiden – videosamtal gör det enklare att dela dagen med släkt som bor långt bort, och streamingtjänster har kompletterat Kalle Anka-traditionen.
Trots förändringar över tid behåller dagen sin speciella stämning. Oavsett om du längtar efter dopparedagen, funderar på hur många dagar det är kvar eller undrar om julafton räknas som en röd dag, är det just förväntan och gemenskapen som gör högtiden unik – och det är svårt att inte känna magin i julafton.